...Äntligen kom vi iväg ut i skogen för att leta upp en rådjursklöv stormatte och jag  ! Känner direkt vad som är på gång....stövlarna luktar och jag bara går och vankar inne och väntar på att få komma iväg ut......jösses vad jag får vänta. Där står hon i köket och lagar mat, äter och diskar mm. När hon äntligen är klar och vi ska iväg så är jag super taggad. Promenaden på grusvägen vill aldrig ta slut och jag letar efter spåret vid varje liten stig o.d och kollar om spåret kan börjar där...KAN DET VARA HÄR ????? 

ELLER HÄR??? KOM MATTE....HÄR KAN DET VARA!!!

Nej....det blir inget förrän selen och linan sätts på, och då är det nära!! Det var lite blåsigt idag och vinden låg på i motsatt riktning än vad spåret var lagt. Jag fick snurra runt lite och vädra uppåt också för att till slut få ner nosen i backen och ta upp spåret. Vind gör det hela mycket svårare.....men jag klarade det då matte står helt still och sträcker linan om jag går åt fel håll. Jag tar en titt på henne men inget kommando kommer......jag förstår att det är fel och byter riktning.Spåret var ca 200 m och hade 3 st 90-graders vinklar, och i slutet hittar jag klöven och lyckan är stor! Här vid trädet, gömd under en massa lingonris ligger den, belöningen!!

            Och om matte hade vart lite hyggligare så skulle jag äta upp den....men nej sååååå roligt ska vi inte ha. 

- Önskar jag kunde hitta ett spår till....om jag letar så kanske.....

Nej  så blev det inte, vi fortsatte vår prommis och gick hem med klöven i väskan och en önskan om att snart göra om detta. 

Denna kloka lilla hund som inte har spårat sedan i höstas vet precis vad som är på gång då jag kommer hem ifrån skogen. Klöven och blodet får tina i garaget för att han inte ska känna lukten av det för långt innan det är dax att spåra. Nästa gång ska jag byta skor i garaget också. Han glömmer inte att dom luktar viltspår!!!!