Idag har jag ÄNTLIGEN fått gå ett viltspår igen.....det är alldeles för länge sedan. Spåret la matte på förmiddagen och sedan fick jag vänta i 2 timmar. Herregud vilken lååååång väntan det är för mig. Jag vet vad som väntar där ute i skogen. När vi väl kommer iväg sedan så kan jag inte hejda mig riktigt utan börjar leta efter spåret redan utanför huset. Väl nere i skogen är jag så förväntasfull att matte skrattar åt mig....

I början av spåret går det galant, jag går rakt på spåret och sträcker linan bra så matte känner att jag gör rätt. 

Nosen i baken och focus på spåret. 

Idag klarade jag inte blodupphållet som var på 10 m. Jag började cirkla istället för att följa mattes doft. Men det löste vi genom att matte håller i linan så det blir stopp, då byter jag håll och kollar in henne för att se vad det är hon vill. 

Idag gjorde jag en ny grej som jag räknat ut själv......*pudel som jag är*......jag slutade spåra blod och markerade istället 2 av snitslarna genom att ställa mig med framtassarna så långt upp mot trästammen som möjligt, så att matte skulle se dom och inte missa att plocka ned dom. DET var inte så populärt men jag tycker det var bra tänkt av mig  

LYCKAN ÄR STOR när jag hittar den goda gamla klöven. Skulle ju helst vilja äta upp den men det får jag inte. 

Vill inte riktigt lämna skogen och trädet som klöven satt i.......kan det verkligen inte finnas en till????

......men SNÄLLA matte.....är det slut nu? 

MATTE: Lovar att snart lägga ett spår igen:))